Orättvisa liv!
Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev något...
Tappade suget till allt!
Främst för att vi blev tvungna att ta bort Dream...en fraktur i kotan.
Hur svårt det än är, så är jag väldigt glad över att hon fick somna in på en gång och slippa all smärta.
Känns bara extra jobbigt för ingen hade ju väntat sig detta, och folk pratar om henne var dag, undrar vart hon är när de ser hennes tomma box och frågar det ena och det andra.
Jag har fortfarande inte riktigt insett att det verkligen är sant, sträcker in måttet med kraftfoder för att hälla i krubban, hajjar till när jag går förbi hennes box när alla andra är inne men hennes är tom, tar fortfarande med två grimskaft när jag går bort till hagen. Det kom alldeles för plötsligt...
Det skär extra i mig varje morgon när jag släpper ut hennes kompis, ensam i hagen, och han springer runt och gnäggar efter henne :(
Har knappt gjort någonting med varken hästarna eller mig själv de här senaste dagarna, jag känner mig bara sjukt nedstämd...
