Min käre far ringde nyss och frågade om jag ville äta grillat med dem - självklart vill jag det :D
Han, mamma och Rasmus har varit i stugan över helgen för att Rasmus skulle slippa alla fyrverkerier m.m.

Så den här helgen är första gången som jag har varit ensam på riktigt.
Jag haft eget hus i drygt två år och bor här själv med katten,men mitt hus ligger ju 50-100 meter från mamma o pappas o mormors två hus.
Så jag har alltid haft en liten trygghet i att mamma, pappa, brorsan, morbror eller mormor varit hemma - eller rättare sagt, mormor var alltid hemma om det var något ha hjälp med eller bara prata..
Det är inte det att jag inte klarar mig själv eller har andra att vända mig till, utan allt känns bara så konstigt..och nej, jag gillar det inte :(