Jag tror att Affes stora idol i livet är Pupi!

Nu har de börjat gå tillsammans i hagen igen, och Affe tar direkt åt sig lite mer av Pupis beteende.

Precis som när man själv lätt snappar åt sig andra dialekter om man umgås ett tag, eller det gör iaf jag.

Först o främst så är han mer lugn i sig själv, liksom känner sig nöjd och är "nere på marken".

Sen ska han alltid vara så nära inpå Pupi det bara går, ha allt Pupi har, göra allt Pupi gör.

Visst mkt avundsjuka, men lika mkt "money see, monky do"

Som imorse, ställde jag ut både två på gången - helt lös såklart, jag har ju en väldigt "slapp hantering" av Pupi, det går ju i regel att ställa honom vart som helst utan att han ens för en fena - så skulle jag hämta Affes hagskydd, går till garderoben, kommer på att de är i duschboxen utanför stallet och bara går.

Hade Affe inte haft Pupi bredvid sig på gången kan jag garantera att han inte hade stått kvar på samma ställe när jag kom tillbaka.

Han har något problem med att stå på gången, så fort jag lämnar honom börjar han trampa runt o går allra helst in i boxen igen, som om något stressar upp honom när han blir själv - även om stallet är fullt.

Men imorse hade han inte rört sig en millimeter, inte Pupi heller för den delen.

Det är så roligt att se Affe måste verkligen vara nära hela tiden, och Pupi är inte så mkt för Affes närmanden..han tycker inte om Affe så mkt alls faktiskt...

Allra roligast är det när han ska ha samma kroppsutryck som Pupi xD